Klättring är en sport som kan bedrivas både inomhus och utomhus.
Beroende på underlag, storleken på det man klättrar på och typ av utrustning, finns olika typer av klättring. Vanligtvis delas typerna upp i bouldering, sport-, traditionell- och alpinklättring. Beroende på underlag finns även inomhus-, is-, snö-, och klippklättring.
Läs mer om klättring
Här är en länk till Svenska klätterförbundet där du kan läsa allt om klättring i Sverige:
Traditionell klättring
Traditionell klättring innebär oftast att klättrarna själva placerar säkringar. Det skadar därför inte klippan och kräver inga permanenta säkringar. Olika sorters säkringar placeras i sprickor. Generellt kan man säga att traditionell klättring, eller så kallad tradklättring är klättring i sprickor medan sportklättring är väggklättring.
Det är vanligt att man klättrar i replag med två personer. En försteman som klättrar och en andreman som står kvar på marken och säkrar. När förstemannen kommit upp till en lämplig klipphylla eller när repet inte räcker längre, stannar personen och förankrar sig till klippan för att inte kunna bli neddragen. Man kopplar in repet i sin broms och säkrar sedan upp andremannen. Andremannen tar med sig säkringarna upp under klättringen och på så sätt har man med sig utrustningen till dess att klippans topp är nådd.
Sportklättring
Till skillnad från trädklättring, utövas sportklättring på klippor med förplacerade säkringar och det är ovanligt att förstemannen stannar eftersom det finns färdiga förankringspunkter från vilka man kan fira ner till marken igen.
Bouldering
Bouldering sker på klippblock som är max sex meter (enligt Svenska klätterförbundet) med en så kallad crashpad på marken som skydd vid fall. Den som klättrar väljer väg upp för blocket, en väg som kallas för ”problem” inom bouldering. Denna klättringsteknik bygger mer på styrka och teknik än uthållighet, vilket skiljer den från övrig klättring. Bouldering kräver dessutom betydligt mindre utrustning. Ett par klätterskor, en kritpåse med krita, en crashpad samt en borste att rengöra greppen med.
Topprepsklättring
Vid topprepsklättring är man säkrad uppifrån med rep och man kan därför knappt falla alls vilket gör att topprepsklättring innebär den lägsta risknivån.
Alpin klättring
I alpin klättring innefattas all klättring som sker i alpin miljö. Det innebär klättring på klippor, is och snö. Svårighetsgraden är relativt hög på grund av växlande väder och andra förhållanden som branta väggar och tillgången på grepp. Vid isklättring tar sig klättraren uppåt med hjälp av stegjärn och isyxor och säkringarna på is utgörs av speciella isskruvar.
Klippklättring
Vid klippklättring ligger större fokus på den idrottsliga prestationen än bestigningen i sig vid klippklättring. Många klippklättringsleder är inte mer än 20 meter långa.