I slutet av 70-talet kom snowboarden till Sverige. Det dröjde dock ända till 1985 innan de första brädorna med stålkant och riktiga bindningar kom. De gick då att köpa på t.ex. NK. Stålkanterna gjorde att det gick att åka i vanliga pister, och fler började åka. De första tävlingarna hölls i Huskvarna och Anders Auer vann. Tävlingsgrenarna var slalom och störtlopp. De första svenska mästerskapen hölls 1988. Då var grenarna Slalom, Halfpipe och Hastighetsåkning.

Idag finns det olika tävlingsdiscipliner. Man kan bl.a. tävla i Halfpipe, Big air, Snowboardcross och Parallellslalom.

Half Pipe

Detta är förmodligen den vanligaste tävlingsgrenen inom snowboard. Många tycker nog att den, tillsammans med big air, också är den mest underhållande att titta på. ”Half pipe” betyder på svenska ”halvt rör” och det är just vad det är. Man kan säga att det är en lång skateboardramp grävd i snön som man åker ned för. På vägen ner gör man massa olika trick, gärna så snygt, högt och avancerat som möjligt men att man fortfarande kan bibehålla farten till nästa kant och nästa trick.

Big air

Big air innebär att man åker utför ett större hopp med lång luftfärd och höjd och genomför trick. I tävlingar bedöms man då efter kategorier som: svårighetsgrad, höjd, längd, landning samt en stilbedömning av hela utförandet.

Snowboardcross

I snowboardcross tävlar man flera stycken på en gång och försöker nå slutet av en bana först. Banan är vanligen svåråkt med kurvor och hopp samt branta och flacka avsnitt.

Parallellslalom

Även kallat Storslalom. Det går till på samma sätt som på skidor. Alla åkare har 2 åk var och den som har den snabbaste sammanlagda tiden vinner. Banan har mellan 20 – 45 portar. Om en åkare tycker det är något fel på banan ska han avbryta åket, protestera till närmaste portvakt och sedan gå tillbaka till start för att göra ett omåk. Tävlingsledaren behandlar protesten efter tävlingen. Godkänds protesten gills omåket, annars blir åkaren diskad.

Här kan du se en dubbel frontflip från ett Big Jump (Big Air)